Igår kväll såg jag på ett program som heter Extrema Samlare på TV3. Denna sjukdom är ganska hemsk, tänk att samla på sig saker som egentligen inte har något direkt värde och sedan inte kunna skiljas från dem.  Den ena kvinnan som var med samlade på mat, hon hade tidigare haft det så dåligt att hon inte kunde välja vad hon skulle äta och nu samlade hon på all mat så att hon skulle kunna ha valet. Hon hade gammla grönsker och frukter som låg och ruttnade överallt. I kylen och frysen fanns det också mat som ruttnade och var grönt. Fast det såg ut så i kyl och frys så var det ändå saker som hon ville behålla! Bland annat yoghurt som var 2 månader gammal och en buljong (ej tärningar) som gick ut 2008. Det är nog ett under att hon inte blev sjuk. Hon hotades av vräkning och i slutet på programmet fick man reda på att hon inte hade blivit vräkt och inte skulle bli det så länge hon bättrade sig. Hon träffade även en psykolog nu.

Varje program handlar om 2 personer/familjer, har ni chansen så se detta program. Det går på torsdagar kl 22.00 på Tv3.

Ja, man får säga så ibland när det är berättigat. Och det är det idag. Tog en promenad med hundarna och bestämde mig för att släppa dem på ett nytt ställe som jag trodde skulle vara säkert. Visserligen nära vägen men med stort dike runt så att det blir som en liten ö  . Tyvärr så är Ive biltokig, hon anser att om de rör sig så ska de jagas. I alla fall om hon är lös, ingen fara när hon är kopplad. Vad jag nu inte visste var att det fanns en övergång med gräs på ett ställe, detta upptäckte Ive naturligtvis och hon efter bilarna som hon var totalt fixerad på. Han inte genskjuta henne så hon for ut i vägen och efter en bil. Som tur var så han jag i alla fall få tag på Kassi. Bara att springa efter och se en svart rumpa speeda iväg. Helt plötsligt så kommer hon tillbaka och jag hade nog fått tag på henne om hon inte hade fått syn på en ny bil! Nu dök det upp en kille på cykel som erbjöd sig att hjälpa till och det tackade jag ju inte nej till. Alla som sett Ive springa kan intyga att det går undan. När jag träffade killen igen så berättade han att han inte hade haft en chans att hinna upp henne. Fick hjälp av 2 killar till på cykel och efter mycket om och men så fick jag fast henne men då var hon ganska så slut. Jag slutade inte promenade utan jag gick en sväng så att Ive kunde få varva ner, det behövdes kan jag tala om.

Vill bara säga en sak till de som hjälpte mig TACK!

Jaha, inte kan jag sova men jag behöver det. Ska jobba imorgon och klockan ringer redan 5. Det är alltså bara 4,5 timmar dit. Får väl sitta framför datorn ett tag och om inte det hjälper så får det bli att ta ett par Valeriana. Brukar hjälpa men vill inte ta det om jag inte måste. Kommer i alla fall vara väldigt trött på jobbet, den saken är klar.

Dagens eftermiddag spenderades ute vid Järndammen tillsammans med Michelle, hennes familj och alla hundarna. Det skulle metas och samtidigt så hade vi ju ett födelsedagsbarn som fyllde hela 4 år, nämligen Hera. På promenaden till metstället så såg vi en hel del ljung och blåbär. Synd bara att vi inte hade något att plocka bären i, hade nog fått ihoop till en paj. 

Någon som älskar att bada är Julia allmänt kallad för Ulla. Kärt barn har ju många namn. Men något hon inte gör efter sitt bad är att ruska av sig vattnet, hon dropptorkar istället. Hon hade nog velat torka av sig på sin matte Michelle men med tanke på Michelles min när Ulla kom och ställde sig brevid så hade det inte uppskattats.

Vad jag inte visste när jag tog detta kort var att det var bajs som Ive rullade sig i!  Och det var naturligtvis inte älgbajs utan det var kletigt. Hon fick sig ett bad i dammen vilket inte uppskattades.

Men hon är ju ändå bra söt min Ive.

Fikade gjorde vi också, hundarna fick egen "tårta", det är ju ett måste med tårta när någon fyller år.

    Massor av skräddare var det i vattnet.