Igår var en av de värsta dagarna som jag har varit med om på länge. Min älskade Frizze somnade in hos veterinären, det var ett tungt beslut men ett som måste göras. Frizze kom till mig för ca 13 år sedan när han var 6 månader, han skulle då omplaceras pga av att hans ägare tyckte han var för bitig. Klart han var bitig, han var ju en bäbis! Om jag inte hade tagit honom så hade han troligen inte levt, de hade tänkt att avliva honom.

Man kan säga att Frizze halkade in på ett bananskal, jag hade inte en tanke på att skaffa en hane. Vad jag hade planerat var att para min tik Meizan och behålla en tikvalp ur den kullen. Men en dag så ringer Monica och säger att hon har hittat den perfekta hanen, det var bara en hake. Han behövde ett nytt hem, efter att ha sovit på saken åkte vi och hämtade honom. Något jag inte har ångrat, en helt underbar kille det är vad han var.

Han lyckades med att bli Nordisk utställningschampion och den stora bedriften var nog när han blev Best In Show Veteran och Best In Show Veteran 10+ på vår rasspecial i Skara. Inte nog med det han placerade sig även som 3:a bästa hane, inte illa pinkat av en hund som närmade sig 11 år!

Tre kullar har han även blivit pappa till, han har även blivit morfar och han lever kvar i sina barn och barnbarn. Barnbarnet Ive finns kvar hemma hos mig. Tack Mia & Monica för denna underbara kille, han är saknad.  

Frizze med 4 av sina döttrar, de blev andra bästa avelsgrupp i Avesta 2007.